Konjunktioner

1
Konjunktioner

• Kompilerad av Gergely Karosi från Elias Wesséns
  Vårt svenska språk

2
Konjunktioner

• Konjunktioner kan vara
• bindeord de binder samman ord eller satsdelar
• fogeord de inleder bisatser

3
Samordnande konjunktioner
4
Samordnande konjunktioner 1

• Och
• det är språkets vanligaste konjunktion
• det uttalas å i vardagsspråk, men lexikaliskt
  skulle man säga åkk
• dess ortografi kommer från lågtysk doch, eller
  auch
• i norsk och dansk är det og (uttalas åg)

5
Samordnande konjunktioner 2

• Samt
• betyder samma som och, men
• det kan inte förbinda fullständiga huvudsatser

6
Samordnande konjunktioner 3

• Både och
• har liknande betydelse som och
• likvärdiga uttryck är
• såväl... som
• icke blott... utan även
• inte bara... utan också
• dels...dels
• än...än
• m.fl.

7
Samordnande konjunktioner 4

• förbundade funktion har också följande
  konjunktioner
• också, (ock)
• även
• dessutom
• därjämte
• där(in)till
• ävensom
• ävenledes
• m.fl.

8
Samordnande konjunktioner 5

• Eller
• Det användes med satsdelar som utesluter varandra
• Eller kan förstärkas med
• antingen,
• evad,
• varken, (efter varken behöver man inte negation)
• vare sig (om det har samma betydelse som
  varkeneller, då kan det stå i negerad sats.)

9
Samordnande konjunktioner 6

• Men användes för att uttrycka motsatsning.
• Utan förursätter en negation i första ledet. Man
  vänder om detta till ett positivt påstående
• Ex. Han är inte sjuk, utan bara trött

10
Samordnande konjunktioner 7

• Ty inleder alltid en sats. Det är ett specielt
  skriftspråkord och kan inte förbinda ord. I
  talspråk använder man hellre för.

11
Samordnande konjunktioner 8

• Nämligen har förklarande funktion.

12
Underordnande konjunktioner
13
Underordnande konjunktioner

• allmäna att, (t är här alltid hörbar)
• konsekutiva så att, (för att, därför, att, under
  det att, till dess att, i det att, genom, att,
  utan att, osv.)
• finala för att, på det att
• temporala då (skriftspråkig), när (talspråkig),
  medan, sedan, under det att, just som, så länge
  som, innan (konjunktion och preposition kan det
  vara.), förrän, till dess (att), tills, så snart
  som, så ofta som
• kausala emedan, enär, då, alldenstund, eftersom,
  därför att
• konditionala om, ifall, såvida, såvitt,
  försåvitt, så framt, därest, (om) blott, (om)
  bara
• koncessiva ehuru, oaktat, fastän, (fast), även
  om, om också, om än, änskönt, låt vara att
• komparativa som, såsom, liksom, än, ju
  (...desto)
• interrogativa om, huruvida
• i motsats till infinitivmärket att (i ledigt
  tal och dialekt uttalas å)