Title: HINDUISMEN
1HINDUISMEN
- Introduktion
- 1. Hinduismen kan vara en uppsättning handlingar
- 2. Hinduismen som rituell sedvänja
- 3. Hinduismen som kunskapstradition
- 4. Det historiska perspektivet på hinduismen
2Brahmana-teologi och religiös mångfald
- En mångfald av gurus och olika läror
- Trots detta finns en elit av lärda pandits som
har definierat hinduismen - Det finns tre huvudriktningar
- - den brahmanska kärntraditionen
- - organisationer som fokuserar starkt på
frälsningen (moksha) Ex. TM, ISKCON, Sai Baba - - by- eller stambaserade religiösa traditioner
- Sanatana Dharma lag, plikt, religion etc
- - Människan upprätthåller universum genom sina
handlingar. - - Varnashramadharma står för följande
- - De fyra klasserna (varna) brahmana,
kshatriya, vaishya, shudra - - De fyra levnadsstadierna lärjungestadiet,
familjeförsörjarstadiet, skogsbostadiet,
asketstadiet -
3 Jati (kast) är de olika yrkesgrupper etc som
inordnas under varna.
- Hinduismen som rit och som kunskap
- Hinduismen är också en rituell sedvänja. Man
utför en mängd olika ritualer vid ex vis Ganges
för att rituellt rena sig. Pilgrimer samlas i
staden för ritualer. - Det är viktigt att påpeka att hinduismen också är
en kunskapstradition. Det finns en lång
intellektuell tradition också när det gäller
filosofi. - Ingen religion har ett större antal heliga
texter. - Brahmanerna står traditionellt högst i samhället,
högre än de präster som bara utför ritualer.
4Definitioner av Hinduismen
- Brahmana-klassen har definierat en hindu som en
som accepterar Vedas auktoritet, följer
varnashramadharma, och accepterar sin egen klass
som teologisk auktoritet. - B.K.Smith utgår från Veda och relaterar senare
utveckling till Veda Halbfass Veda och Dharma
Smiths definition Hinduismen är religionen för
de människor som skapar , upprätthåller och
förändrar traditioner med legitimerande referens
till Vedans auktoritet. - Eliade tar in de centrala begreppen som
maya, karma, yoga, brahman, samsara, moksha,
bhakti (obs. avidya). - I modern hinduism betonas även dessa begrepp.
- Obs att Jacobsen tillbakavisar tendenser hos
västerländska forskare att hinduismen består av
flera religioner, det finns trots allt en syn på
att hinduismen är en religion fast ordet inte
funnits mer än 200 år. - Hindutva-begreppet finns i modern politik under
1900-talet, hinduiskheten viktigt i
nationalismen. - Hur spridd är hinduismen i världen?
5 Den tyske indologen Stietencron hävdar att
hinduismen är flera religioner och den har ingen
enande teologi. Man menar att det har aldrig
funnits något hinduiskt samfund i Indien. Det
finns bara olika traditioner
- Idag levande hinduer anser dock att det finns
något som kan kallas hinduism med vissa
kännetecken. - Det är intressant att konstatera att först så gav
engelsmännen namnet hinduism till indiernas
religion och nu vill vissa västerländska forskare
säga att den inte finns. - Om man ger rätten till religionens anhängare
själva att namnge sin religion, så finns det
faktiskt någon tradition som kan kallas
hinduismen. - Brahmaner har i tvåtusen år namngett en tradition
som de kallat för dharma (lag, lära) som är
ungefär dagens hinduism.
6Perioder i hinduismens historia
- Svårt att göra perioder p g a den indiska
motviljan mot exakta historiska perioder. En
relativt enkel periodindelning är enligt
Jacobsen - Induskulturen och förvediska traditioner (till
1750 f.v.t.) - Den vediska perioden (1750-500 f.v.t.)
- Asketisk reformperiod (500-200 f.v.t.)
- Klassisk hinduism (200 f.v.t. 1100 e.v.t.)
- Hinduiska organisationer (1100 e.v.t. 1850)
- Modern hinduism (från 1850)
7Kosmiska perioder
- Hinduismen har en indelning av världsförloppet i
olika kosmiska perioder av olika längd - Kali-yuga (4.320.000 år) är den nuvarande
- Perioderna är cykliska och när alla perioder
gåtts igenom börjar världen om igen
8Skrifttraditioner
- Veda, häri inräknas också Brahmana-texterna.
Dessa texter räknas som uppenbarade (shruti) och
som absoluta rättesnören. - Smriti de har en författare. Ex Mahabharata,
Ramayana, Purana - Sutra-texter De är korta, ofta gåtfulla texter
som kräver omfattande kommentarer för att förstås
- Det heliga språket är Sanskrit som har flera
olika varianter. Det klassiska sanskritspråket
fastställdes av Panini på 200-talet f.Kr.
9Från induskulturen till varnashramadharma
- Induskulturen ca 3.000 1700 f.v.t. Dess
religion hade troligen starka drag av rituell
renhet, kvinnliga gudafigurer, fallosstenar
(Siva?), kanske yoga existerade en bild av en
mediterande yogi finns? - Förbindelsen med senare vedisk religion
omdiskuterad. Antingen kontinuitet eller en arisk
invandring från norr. Senare forskning lutar nu
mera åt en kontinuitet.
10Den vediska religiösa traditionen
- Vedaböckerna Rigveda, Samaveda, Yajurveda är
Samhita-texterna. Atharva-veda har en
magisk-praktisk funktion. - Efter 800-t. f.v.t. tillkom tre textgrupper
- - Brahmana
- - Aranyaka
- - Upanishaderna (Vedanta)
11Vediska ritualer
- Omfattande ritualer, homa, yajña. Vedisk religion
ville bevara naturens ordning och samhällets
ordning. Gudarna och människorna stödde varandra
i detta. - Matoffer, offer av soma och djuroffer
(ex.ashvamedha). Offret upprätthåller världen så
det gäller att utföra ritualerna på rätt sätt.
Därför fick brahmana-prästerna en mycket viktig
roll. Texterna reciterades utantill eftersom det
inte ännu fanns någon skrift. - Brahman är kraften i offret, genomsyrar universum
och är den yttersta principen. Brahman-begreppet
blir sammanhållande. Idén om att allt har
uppstått ur en princip finns redan i Rigveda. Det
var början till denna monistiska idé som sedan
kom att dominera i Upanishaderna.
12Vediska gudar
- Indra är en atmosfärisk gud. Han är krigs- och
åskgud. Hans vapen är Vajran (åskvigg), en
kastklubba. Han är den viktigaste och i många
texter dominerande guden. - Vritra (ormgud) kamp mot Indra som vann den
kampen och betraktas som en sorts frälsare som
besegrade draken Vritra. - Agni, eldguden, offrets gud, förknippad med solen
- Soma, var den heliga rusdrycken personifierad.
Den gavs till gudarna och till deltagarna i
offerceremonierna. Troligen var den baserad på en
växt som innehöll efedrin,som verkar
centralstimulerande. - Varuna och Mitra uppträder alltid i par, kan
representera sol och måne. Varuna var vid sidan
av Indra den vikigaste guden i Rigveda. - Det viktiga i Veda är offret.
13(No Transcript)
14(No Transcript)
15Den vediska traditionens möte med
shramana-rörelsen.
- Den vediska religionens centrum var tidigare i
västra Indien, men flyttades gradvis österut till
Gangesdalen där de mötte religiösa grupper med
asketiska traditioner som kallas för
shramana-rörelsen. Sanskritverbet shram betyser
sträva, vilket innebar att de sökte sann
kunskap och drog sig undan från världen. - Shramana-asketerna var ute efter att förverkliga
befrielse från återfödelse genom askes,
meditation och kunskap. Man ville slippa undan
förändringen i världen och realisera de
oföränderliga och odödliga. Detta är tankar som
la grunden till alla indiska religioner i vilka
föränderligheten alltid är ett problem. Liksom i
det gamla Grekland under ungefär samma tid. - Under denna tid blev indierna mera bofasta
jordbrukare och det gjorde att det blev möjligt
att ägna sig åt annat än att producera mat för
vissa grupper. Individualismen blev möjlig och
fokus kom att hamna på frälsning för den enskilde
i stället för det kollektiva.
16Upanishaderna
- Sammanställdes från 600-t. f.v.t. Inflytande från
Sramana-traditionen - Teman 1) Mikro-makro-korrespondenser det finns
korrelationer mellan människan, världen och
offret - 2) Brahman den enhetliga världsgrunden. Allt är
skapat från brahman och allt går tillbaka till
brahman. - 3) Självet atman är egentligen en del av
brahman, detta skall inses. - Huvudbegrepp i hinduismen efter Upanishaderna
är Samsara (det eviga kretsloppet), karma
(orsak-verkan gärningarnas resultat), Atman,
Brahman, maya (slöjan eller okunnigheten skymmer
sikten, att kunna se den sanna verkligheten) tat
tvam asi, detta är du, som står för att atman
är lika med brahman moksha (befrielsen från
samsara och uppgående i brahman). Atman är hela
världens själ och är det verkliga.
17Upanishaderna forts.
- Man skiljer mellan en högre och en lägre kunskap.
Den lägre kunskapen är de yttre förnimmelserna
och den högre realiseras med meditation och yoga
och är lika med brahman. Den högre kunskapen
handlar om hur man lär känna akshara, det
odödliga, oföränderliga, ofattbara, som saknar
familj. Det rör sig om att finna något som är
oföränderligt, evigt etc. Det är en strävan som
sedan kommer att återkomma i alla indiska
religioner, särskilt buddhismen med sitt nirvana. - De vediska gudarna är inte längre så viktiga.
Kraften i offret blev brahman som är den eviga
principen i universum och också det eviga
elementet atman i varje människa. Det ledde
senare till den teistiska hinduismen där en gud,
Shiva eller Vishnu, blev till den mäktigaste och
likställdes med brahman.
18Upanishaderna forts.
- Mantrat AUM (OM) används i meditationen. Det kan
indelas i fyra i meditationen A är det vakna
medvetandets nivå, B är drömmedvetandet, M är
djupsömnnivån, Stillheten är det fjärde stadiet.
Detta fjärde stadium är icke definierbart, bortom
all dualitet etc. Det är självet, atman. - Detta kommer att vara grunden till Sankara
tänkande Vedanta-filosofin på 700-t e.v.t. som
förordade att endast brahman var verklig, och
därmed också atman. Shankaras filosofi har sedan
påverkat den filosofiska hinduismen på 1900-talet
som är det hinduiska tänkande som har fått ett
visst inflytande i västerlandet.
19 Kris i den vediska traditionen.
- Under kejsar Ashoka (200-t f.v.t.) och
Maurya-imperiet som behärskade nästan hela Indien
främjades buddhismen och de vediska traditionerna
blev lite undanskymda. - Efter Maurya-rikets sammanbrott 185 f.v.t.
stärktes hinduismen igen. - Nästa stora rike i Indien var Gupta-perioden
(320-ca 500 e.v.t.) och då blomstrade den
hinduiska religionen. Denna period räknas som det
klassiska Indiens guldålder då man nådde stora
framgångar på många områden, särskilt matematiken
där man använde nollan och de arabiska
siffrorna som alltså kommer från Indien.
20Varnashramasystemet
- Varnashrama-systemet syftar på att det finns
rättigheter och plikter knutna till klass
(varna) och levnadsstadium (ashrama) - Varna är en ideologisk term som klassificerar de
olika kasterna i en hierarki av fyra
prästklassen (brahmana), krigarklassen
(kshatriya), bonde- och köpmansklassen (vaishya)
och tjänarklassen (shudra). Det är ett utopiskt
system som inte återspeglar verkligheten. Varje
klass har till uppgift att bevara samhällets
helhet. - Bara personer från de tre översta klasserna hade
lov att höra recitationen av Veda. De är de två
gånger födda p g a att de genomgick en initiation
som tillät dem lära sig Vedatexterna.
21Varnashramasystemet forts.
- Jati är i stället namnet på de kaster som finns i
Indien. Det är släktskapsgrupper som är
arrangerade hierarkiskt i regionerna.
Brahman-kaster är högst och Shudra-kaster är
lägst. Dessutom finns kaster utanför klassystemet
som idag kallas daliter. Brahmanerna är rena och
Shudra orena och daliterna ännu orenare. - Man kan i princip inte byta kast. Man ska gifta
sig inom kasten. I dag utgör de orena kasterna
ca 20 av befolkningen. Diskriminering p g a
kast är förbjudet idag i Indien. - Karma-begreppet kan legitimera kastsystemet genom
att en persons sociala ställning är något som hon
själv har gjort sig förtjänt av.
22Ashrama-föreställningen.
- Ashrama-föreställningen uppstod under 400-talet
f.v.t. Ordet betydde eremitage, de brahmanska
asketernas tillhåll. De var mera trogna mot den
vediska traditionen och tillämpade en idé om att
livet hade fyra stadier eller mål. - 1) Uppfyllelse av rituella och sociala plikter,
det är lärjungestadiet där man förverkligar
dharma, 2) ekonomisk rikedom och politisk makt
(artha), 3) estetisk och erotisk njutning
(kama), på familjestadiet förverkligas de tre
första stadierna. 4) befrielse från återfödelse
(moksha) När man närmar sig det stadiet drar man
sig tillbaka till skogen. I det sista stadiet så
ger man upp världen och blir en sannyasin, en
hemlös asket.
23Varnashramadharma forts.
- För att nå frälsningen, moksha, och nå föreningen
med brahman så måste man alltså ge upp
familjelivet. Man blir en asket och munk bara
strävar efter moksha. - Läran om levnadsstadierna blir då ett sätt att
lösa motsättningen mellan familjeliv och askes.
Askettillvaron blir då ofta knuten till
ålderdomen. - Denna lära visar att hinduismen är både en
samhälls-religion och en individualistisk
religion där man kan söka sin egen frälsning och
lämna återfödelsernas kretslopp. - Relativt få hinduer söker sig till ett asketiskt
liv i praktiken
24Tidig bhakti och varnashramadharma.
- De episka texterna Mahabharata, Ramayana och
purana-texterna blev centrala under
Gupta-perioden. Hinduismens klassiska tankesystem
formulerades, tempel byggdes och filosofiska
kunskapstraditioner uppkom. - Gudarna Vishnu, Rama, Krishna, Shiva, Durga, Kali
och Ganesha etc. blev de viktigaste. Det hängde
samman med uppkomsten av bhakti, tillbedjan av en
personlig gud och stora sociala förändringar. - Bhakti gjorde de två gudarna Vishnu och Shiva
till de dominerande.
25Forts.
- Få människor kunde eller ville bli asketer och
bhakti öppnade vägen för även andra grupper, och
fr a kvinnor och lägre kaster, att nå frälsning. - Den vediska traditionen var bruten och de tankar
om att målet för religiöst liv var befrielse från
återfödelse blev dominerande. - Detta var alltså en mera folklig rörelse, då den
vediska traditionen var till för en exklusiv
grupp av brahmanska män. - Vishnu och Shiva hade inte någon central roll i
Veda vilket underlättade för dem att bli något
nytt i det som nu kan börja kallas hinduismen.
26Bhakti i Bhagavadgita
- Bhakti var en reform av den vediska traditionen
där man kan uppnå en förening med den gud som
tillbeds, gudshängivelse - Bhagavadgita skiljer ut tre olika
frälsningsvägar - Kunskapsyoga (jñanayoga), inse att självet är
skilt från kroppen, avhållsamhet. - 2. Handlingsyoga (karmayoga) innebär att man
deltar i den vanliga världen, men utan intresse
för handlingarnas följder. - 3. Hängivelseyoga (bhaktiyoga), man riktar
alltid medvetandet mot Gud vilket ger bra karma - Bhaktitraditionen ledde till teismen i
form av vishnuism, shivaism och shaktism
27Teism vishnuism, shivaism, shaktism.
- Den asketiska ideologin om frälsning från
återfödelse genom försakelse och kunskap
försvagade den klassiska vediska
offertraditionen. - Den konsoliderades igen genom läran om klasserna,
kasterna och de fyra livsstadierna
(varnashramadharma) - Vishnu och Shiva fick från denna tid sin
dominerande ställning i hinduísmen. En rad stora
teologiska system utvecklades om dessa gudar. I
praktiken så skiljer man bland folket egentligen
inte så mycket på traditionerna - Guden Brahma var viktig under en period runt år
0, men förlorade sin betydelse till Vishnu och
Shiva. Han finns dock kvar i läran om trimurti om
Brahma som skaparen Vishnu som upprätthållaren
och Shiva som förstöraren av världen. - Idag finns i huvudsak bara några tempel helgade
åt Brahma i Indien.